Vad händer? Blogg

Än håller vintern våren i sitt vita grepp. Inte minst sen förra helgens häftiga snöstorm. Stora vita flingor vräkte ner den 17 mars som något förvånade hästar konstaterade- De hade ju så smått börjat förbereda sig på den kommande våren med början till pälsfällning.

När nu snöfallet ersatts med sol på de vita vidder njuter hästarna verkligen, precis som vi människor. Gnistrande solstrålar på kritvit snö med takdroppet som bakgrundsmusik är bara fantastiskt.

Häståret började annars i moll i och med att Palucca kastade sitt föl. Med ca 3 månader kvar av dräktigheten låg där helt plötsligt ett hårlöst dött föl en kväll. Helt utan förvarning. Detta som skulle bli ett av hennes sista, om inte det sista fölet och förhoppningsvis ett sto, som vi såg fram emot så. Hästlivet är verkligen inte bara en dans på rosor. Mycket långt därifrån men det vet nog alla ni redan.

Vi blev förtås oroliga, inte minst som elaka smittor härjat i hästvärlden på sistone. Vår hästflock är dock helt isolerad och har inte vare sig varit utan för gården eller träffat andra hästar sen i höstas. Palucca var helt normal efter kastningen med och hade vi inte hittat lite blod i svansen på henne hade det nästan varit svårt att se att det var hon som kastat. Nu nästa fyra veckor senare har inte heller någon av de andra stona visat några oroande tecken, utan allt ser normalt ut med de andra dräktigheterna.

För varje år som går bra utan att det händer något ska man vara tacksam. Vi har bara haft en kastning förr, i fjol med tvillingfoster, på ca 30 år. Moder natur går inte alltid förutsäga då hon har sin egen ödesvilja.

Paluccas son Affendi fick efter mycket vånda prova på Bruksprovet. Det började bra och han var en av fyra dressyrhingstar som rekommenderades till fas II. D'är tog sen det roliga slut i testridningen. Han var inte riktigt med på noterna den dagen, hade inte ätit upp, hostade och körde upp huvudet några gånger med testryttarna. Adjöss. Alla andra dagar och alla moment gick bra med bra omdömen i allt, till och med löshoppningen, men men testryttarna ingår ju också.... Den som ger sig in i "Bruksprovsleken" får leken tåla. Han var dock helt fantastiskt snäll och är nästan för mesig på provet och det var ju ändå ett bra besked till en förhoppningsvis kommande tävlingskarriär.   

Astoria gjorde årsdebut i Inledande program för 7-åringar förra veckan och fick nära 77% i ett svårt program, slagen av den mycket fina hingsten Bon Couer. Då kvalgränsen är 70% till Breeder´s Trophy kvalade hon nu i första försöket, vilket jag var glad för, men då visade sig att segrarna från i fjol var direktkvalificerade. Ibland skulle det inte skada att läsa på  🙂, lite. Det var ändå bra att få en bra värdemätare i ett riktigt svårt program tidigt på säsongen.  

Nu hästvänner räknar vi ner tiden till högsäsongen för oss avels-/hästnördar med hingstvisningar, tävlingar, fölningar, unghäststest, betäckningar, betessläpp mm. Bara att ladda för under hästvåren går det i formel 1 fart. Bara att "hålla hårt i hatten eller ridhjälmen".  

Vi syns nog på något hästevenmang snart hästvänner!

Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Endast tomten är vaken.  

Snön faller tyst till marken. Hästarna äta och mysa. De är vakna i enslig lada under tyst midnattstimma.De håller gammal tomte vaken.  

Nu när vintermörkret endast lyses upp av juleljus och och adventsstjärnor är det dags att summera ännu ett hästår. Ett för oss osannolikt och fantastiskt hästår går till historien och skall ersättas av ett nytt, med de utmaningar och möjligheter varje år för med sig.  

De vedermödor och motgångar som tyvärr alltid följer med hästägande/uppfödning ersätts ibland av glädjeämnen och framgångar. Tillfällen att bevara i minnet och glädjas åt under de tuffa dagar som vi vet alltid kommer. Detta år innehöll för vår händelser som vi alltid ska komma ihåg och bära med oss.    

Att ha två hästar i Unghäst VM varav en i final och en placerad i B-finalen, två segrar i Breeder´s Trophy, vinst i Champions of the Winner mm är bara fantastiskt. Det resulterade även att jag blev utsedd till Årets uppfödare på ridsportens årsgala på Grand Hotel. Faktiskt lite svårt att både fatt och ta in och jag har många gånger undrat när "filmen ska ta slut".                     

Nu när vintermörkret vilar utanför fönstren och året snart går över i en ny oskriven framtid är det dags att försöka ta med glädjen över det bästa med 2018 in i det nya årets utmaningar. Denna tiden på året händer inte så mycket utan både natur, vi och hästar förbereder sig för ljusare tider med fölningar, tävlingar, unghästbedömningar och allt annat som även denna vår kommer att föra med sig.

Snart gnistrar solens strålar på vit vintersnö i allt ökande ljusa timmar. Ännu ett år, när tiden får timmarna att närma sig minuter, går till historien. Allt att glädjas åt blir allt mer värdefullt då tidens sand rinner i timglaset.      

Vi väldigt glada och tacksamma för det år som varit och ser nu med både bävan och vissa förväntningar fram emot det som kommer.

Snart ses vi på ännu ett års hästaktiviteter- Gott Nytt Hästår 2019 hästvänner!       

Vips så var då den lång vintern med massor och åter massor av vit snö borta och den efterföljande rikliga vårfloden förbyttes till blommande syrener, doftande hägg och spirande grönska. Denna vår fullständigt exploderade med underbar och oväntat värme som fick den att nästan gå över i sommar direkt.

Den ljuva våren går allt fortare över för vart år som går känns det som. Kanske ett resultat av att varje år som går blir kortare i förhållande till den tid man levat? Dessa dagar när man verkligen ska prioritera att njuta av varje fantastiska minut som gives finns det ingen tid över som hästägare och allra minst uppfödare. Ston ska föla, ston ska betäckas, unghästar ska på bete, unghästar ska visas, hästar verkas/skos, staket stängas, hästar ska tävla, marker gödslas mm och vips så var det midsommar och de ljusa underbara sommarnätterna vänder ånyo mot mörkare tider.

Hela vinterns förväntansfulla väntan mot de kommande fölen började i år riktigt trist. Africa kastade med nästan 3 månader kvar av dräktighetstiden och vi hittade henne i hagen puffande på en mest hårlöst fostertingest som hon förgäves försökte väcka till liv och få upp på benen. Sorgligt och oroliga blev vi över vad som kunde vara orsaken. Vi hade inte fått någon förvarning alls och inga andra hästar hade varit i kontakt med våra sen tidig höst för mer än ett halvår sedan, men ändå kunde man inte låta bli att oroa sig för smittor etc. Det tragiska fick ändå en mindre oroande förklaring då vi efter några timmar hittade nästa foster i form av en nästan oformlig klump. Trots att vi varit uppfödare i många år så har vi aldrig haft tvillingar innan och det hade missats vid två dräktighetskontroller och stoet ovulerade dessutom bara ett ägg trodde vi, dvs det måste ha varit ett antal dagar mellan.

Hästuppfödning är ett livstil som bjuder på många prövningar och motgångar men också en del härliga stunder som man får glädja sig åt som sparkapital inför det jobbiga som förr eller senare kommer.

Valborgshelgen några veckor senare bjöd i stället på glädje då den inleddes med att Ariel nedkom med ett svart stoföl. Bara några dagar senare under de sista minuterna av april bidrog Sara med ytterligare ett välskapt stoföl. Inte blev helgen sämre av att Astoria startade två dagar i rad på utomhustävling i regn och plus 5 grader men presterade. Det kändes som Astoria tyckte det var riktigt roligt att tävla igen och hon var helt med på noterna. Med spetsade öron och full fokus på sin ryttare levererade hon och Jeanna två segrar och vi var nästan tårögda när ekipaget nästan dansade fram till en seger på 89,24% och 18% före tvåan den andra dagen. Upps and downs i hästlivet!

Nu väntar vi härnäst med spänning med vad vår kära Adelaide alias Glosa ska leverera. Tiden är ute precis i dagarna och Glosa drar på en stor mage som vi verkligen hoppas innehåller ett välskapt föl. Under tiden vi väntar har vi börjat seminera några av de andra stona och Die Santina gladde oss storligen genom att bli dräktig på första försöket. Hon som varit svårt de tidigare åren och gick gall i fjol och tog sig först på fjärde försöket för två år sen slog till direkt detta år. Det blir peppar, peppar ett tidigare föl än vad vi vanligen vill ha, men vi hade ju inte ens vågat hoppas att det skulle gå så här lätt och när stona förhoppningsvis ska ha föl flera år rad brukar de tendera att bli allt senare så det är bra att börja i tid när det inte har föl vid sidan.

Athena har fått gjort en start som hon och Rebecca klarade med bravur, inte minst med tanke på den korta tid de har fått tillsammans. Fyraårshingsten Affendi, som förhoppningsvis ska ut snart, laddar genom att snackar lite med stona/brudarna, visa upp sig och glänsa lite men är väldigt cool och chill. Pappas pojk precis på pricken konstaterar husse i huset.😀

I maj händer "allt" i hästvärlden. Håll i hatten, njut av glädjeämnena och försök förtränga det trista hästvänner!

En riktigt vintern med snömängder som saknar sitt motstycke i mannaminne lider så sakta mot sitt slut.Fantastiska dagar med gnistrande vårsol på vit snö där dagsmejan får de jättelika drivorna att så sakteliga att smäla ner och välkomna en kommande vår. 

Att få ploga hagar,skotta stalltak och förlänga staktestoplarna har varit ett faktum denna vinter i vissa norra delar av Sverige. Snödjup upp till magen på hästarna ger rejäla träningspass i djup snö. Nu smälter drivorna så sakteliga i strålande soldagar.Hästarna njuter i solskenet och fäller vinterpälsen i stora högar. Än kommer det dock att dröja till det efterlängtade gröngräset spirar då snön fortfarande är mer än halvmeterdjup.

Ariel, Adeliade och nyinförskaffade Sarah är alla på sin sista dräktighetsmånad och Ariel är grymt stor, som en ballong och har tungt att röra sig. Hon har drygt 4 veckor kvar till 330 dygn men jag fruktar att det hon kommer att föla tidigare, betydligt tidigare. Hoppas verkligen att hon håller sig någon vecka till, annars kommer det bli svårt för fölet att klara sig. Jag tvivlar dock, då hon ser ut att kunna föla snart. Lite oroande är det. Hoppas verkligen inget är på tok.

Tja och så blev det då ett sto till, dräktigt med. Helt otroligt dumt - egentligen. Fina hingstfölet Aspekt e. Sibelius åkte till sin nya ägare i februari och vips i abstinensen så blev det en ersättningshäst i dräktiga Sarah. Det var verkligen inte meningen alls och jag förstår inte riktigt hur det kunde bli så. Det var någon som sa "att äga hästar är som att äta jordnötter, det är helt omöjligt med bara en utan det blir många, alldeles för många".

Sarah fick lämna den spirande våren i Tyskland för att landa i ett kallt Sverige med mycket snö. Hon blev riktigt förvånad och har inte helt acklimatiserat sig än. Hon ska egentligen föla först men jag tvivlar, utan anar att det kan blir Ariel.

Nu rullar allt igång. Fölvak, tävlingssäsong, unghästbedömningar och betäckningar. En del av den fantastiska påsken har upptagits av funderingar över hingstval. Otroligt roligt och inte helt lätt. Listan med tänkbara hingstar som skulle reduceras till en hingst för varje sto var det tänkt, har snarare ökat med mycket fina kandidater. Utom till de två ston som inte fölar i år och ska betäckas först, Palucca och Die Santina. Till de två prominenta hästdamerna är ont om bra förslag medan det finns flera tänkbara alternativ till de andra, till och med de som inte ska betäckas...

Jag hinner säkert ändra mig ett antal gånger än rörande hingstvalen medan högarna av hingstkataloger växer. Dessutom finns ytterligare en faktor att ta hänsyn till i år då "fantastiska" PostNord sviker alla med postnummer norr om Gävle. Två dygns leverans garanti för seminskick gör ju ingen uppfödare glad precis.

Nu accelererar häståret och det är bara att njuta av några förhållandevis lugna fantastiska vårvinterdagar då några otroligt hektiska hästmånaderna väntar.

Hästvår på ännu vita snövidder hästvänner - ladda för våren!!

Redan i slutet av januari känns det som dagarna är lite längre. Det känns faktiskt som vi har lite tur vi som har hästar i norrland, för en gång skull.Oftast är det en stor nackdel med långa transporter, kalla vintrar etc men denna års vinter känns faktiskt som en fördel för norrlandshästarna. Vi har nämligen snö och oftast minusgrader till skillnad från stora delar av Sverige där det regnat,regnat,regnat och åter regnat. Den lera och väta som var även här innan snön kom, och som fortfarande härskar i södra delarna av Sverige, vill varken vi eller hästarna ha.

Vi har också begåvats med några dagar med strålande solsken på vita snövidder och några få minusgrader. Vintern när den är som allra bäst och så fantastiskt vacker. Hästarna står och njuter i de värmande solskenet och rullar sig i den vita snön.

Än händer inte mycket i hästvärlden utan det det mesta är en väntan på och träning inför det som komma ska.Vår svarta lilla härliga prinsessa Aedina som just blivit tre år har precis sålts. Lika jobbigt som vanligt att skiljas från en häst. Nu vet jag att hon kommer att få det bästa möjliga hästlivet hos bekanta och då käns det lite lättare.Jag kommer förstås att följa Aedina med hennes nya ägare.

Småkillarna Affair och Aviator som åkte till hela vägen till Skåne till sin nya ägare före jul har acklimatiserat sig utmärkt. Även de har hamnat hos fantastiska nya ägare. De ser ut som små ulltussar efter att ha gått ute i den norrländska vintern i ett  skåne där det är mest plusgrader och blött. Tror de saknar snön lite. Vi hoppas snart kunna åka och hälsa på dem.

Nyblivne tvååringen Atlantic bor med en jämnårig hingstkamrat inte så långt ifrån vår gård. Där har allt regn som fallit i södra Sverige kommit som snö och Atlantic och hans lekkamrat får träna rejält om dagarna i lek i mer än halvmeterdjup tung snö.

Nu i början på 2018 när vi kan summera 2017 glädjer vi oss mycket för de två senaste årens resultat och konstaterar att vi är mycket glada åt det vi fått uppleva.

Nu blir dagarna allt längre i solvit snö hästvänner!

Så var då ännu en sommar över och de mörka höstkvällarna har tagit över. Än har vi liksom löven inte släppt taget inför vintern då en del tävlingar återstor och då bland annat Breeder´s Trophyfinalerna.

Vi glädjer oss mycket att ha fem kvalade uppfödningar vilket är en riktigt hög procent då vi oftast inte har mer än maximalt två föl per år. A Cappella hoppas vi skall hålla ridbarhetsfanan högt i sexårsklassen, där galoppombytena är en stötesten för många hästar. I den årgången hade vi två föl varav den ena, fina Acando förolyckades som föl. Såå jättetråkigt.

Bland femåringarna får vi hålla tummarna för Astoria som säkerligen får möta ett gäng hingstar igen. Det är tufft för en hästdam med sådan maskulin omgivning på tävlingsbanorna. Hon kanske får prova att charma hästherrarna och hoppas att hon går hem hos både hingstar och domare 😀. Astoira har fått vila från tävlingar sen Ermelo, men hon tog glädjande nog hela äventyret med lång resa och tävlingsmiljö väldigt bra och verkade närmast tycka att det hela var roligt. 

Av fyråringarna har både Athena och Affect kvalat liksom treåriga Affendi som var ensamt föl det året. Allt kan hända med hästar som bekant så inte förrän startskottet i Breeder´s går vet vi vilka som kommer till start.

När vi nu har avslutat avelssäsongen kan man bara konstatera att det inte bara gått i rosenrött precis. Förresten när gjorde hästlivet det egentligen? Det är nog bara i MIn Häst tidningen och drömmar det är så. När det gäller avel och semin så är det bara en enda sak som är helt given som hästägare och det är fakturorna. Eländigt nog så ökar kostnaderna när det inte går som tänkt och det kan bli väldigt dyrt när det ändå är motigt som uppfödare. Lagen om alltings elände typ. För att hålla modet uppe på oss prövade stoägare borde det vara tvärt om för då har man ju ändå ett föl att glädja sig åt.

Vips så var sommaren slut men vi kanske ses på någon tävling eller Breeder´s hästvänner!

Så gick då sommaren precis så fort som man fruktat. Vips så är vi inne i mitten av augusti utan att det känns som det ens varit någon sommar. Avsaknaden av det efterlängtade sommarvädret har säkert också bidragit till känslan av att sommaren swishat förbi utan att stanna till. Tomas Ledins gamla slagdänga "sommaren är kort etc" känns som en riktig beskrivning, om inte alla år så i varjefall detta.

Sommarmånaderna har bjudit på både vin och vatten i hästlivet. Vi har glatt oss mycket åt våra föl som efter lång vistelse på seminstationen nu äntligen är hemma igen. Glädjen över att få pyssla med fölen grumlas lite av det trista faktum att ynkliga två av sex ston är konstaterat dräktiga. Känns riktigt trist och för att inte säga grymt dyrt efter att de befunnit sig på seminstationen i flera månader. Det är lätt att tappa sugen som uppfödare när det blir så här. Inte minst när man inser vad man kunnat göra för alla pengar det kostat "för ingenting" i stället. Entusiasmen för hästuppfödning får sig en riktig törn och man funderar seriöst på alternativa sysselsättningar i livet.

Så var vi då mitt i sommaren och det har gått precis så fort som man fruktat. Innan man ens förstått att våren gått var det midsommar. Våren var också precis så intensiv som jag skrivit att hästlivet är flera gånger den tiden på året.

Kanske ännu mer hektiskt än vanligt i år, vilket jag inte trodde var möjligt, då även fyraåringar skulle hinnas med att förberedas och visas (nytt 2017) och inte bara treåringar, fölningar, betäckningar mm. För inte kan det väl vara vi tvåbeningars åldern som påverkar ?

Stona har nu fölat, förutom Palucca som blev mycket sent dräktig i fjol och som vi går och fölpassar på. Vi är nu ombetäcknings fasen i avelsverksamheten och som vanligt är det både en dyr!! och rejält prövande process med skick som inte kommer som de ska, ston som inte brunstar som de ska, ston som inte ovulerar som de ska, semin som inte ser ut som den ska, hingstar som inte fungerar som de ska och ston som inte blir dräktiga som de ska....😥

Så här i slutet av juni är bara Ariel av fyra möjliga ston konstaterat dräktig. Inte ser det bättre ut efter dagens rapport heller, då en omlöperska förmodligen kommer att ovulera på helgen då ingen semin går att få, en annan blev för sent seminerad i brunsten och den tredje måste sprutas igång igen efter konstig brunst. Hur var det nu - blir det fågelskådning eller frimärken framgent? Efter sådana rapporter hänger man rejält med huvudet eller för att tala travspråk så "hänger man i käken".

Lite glädjeämnen får man försöka påminna sig med som tröst. De båda ungstona Astoria och Athena har skött sig utmärkt i juni månad. Astoria visade sina "vippöron" på tävlingsbanan, som förövrig verkar vara i ögonfallande för väldigt många 😀 , och segrade i Unghäst VM-uttagningen på Strömsholm i Finalprogram för 5-åriga hästar med 85%.  Ett år yngre Athena hängde på sin polare från hagen med att få diplom och vinna gångarterna på Kvalitetsbedömningen med 88,8%. Båda är nu kvalade till Breeder´s Trophy på Flyinge.

Astoria:http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2017/6/Unghastkval---fa-men-naggande-goda/

Athena:http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2017/6/Athena-bast-igen/

Visningsvåren för unghästarna är inte heller helt över får vår del då treåriga Affendi, som skadade sig när han var redo redan för den första visningen i början av maj, skall försöka ta sista chansen första helgen i juli. Vi har nu lite förhoppningar om att han skall kunna starta.

Även vädret som verkligen skall vara varmt, soligt och torrt NU när vi skall köra hösilage och hö, driver gäck med oss med åska och ideligna regnskurar. Nu hoppas vi verkligen på att både väder och semineringsarbetet skall vända!

Vi ses kanske på något hästevenemang eller seminstation 😉?

Halvtid på häståret 2017 hästvänner!

Nu en bit in i maj borde åtminstone våren knacka på dörren på allvar men efter en mild vinter kom en riktigt kärv och kall vår. Snöflingor i luften vid ett flertal tillfällen ända in i maj och knappt plusgrader i isande vindar. Nog har vårvindarna varit friska allt, som i den välkända sången, men den som väntar på  något gott väntar aldrig för länge sägs det.

Nu är vi en bit in i maj som är den mest hektiska månaden då ALLT och lite till skall hända och hinnas med. Fölningar, tävlingar, betäckningar, skötsel av hagar, vallar och beten samt unghästtest, som dessutom numera innefattar både tre och fyraåringar. Undra på att man aldrig hinner med våren.

Väntan blev det på fölningarna. Naturen kanske är så vis att föl som skall överleva i det vilda skall födas till optimala omständigheter och då knep stona förstås igen i kylan? Africa som skulle vara först ut gick 10 dagar över tiden och som alltid är det lite extra spännande med förstföderskor. Hon visades sig dock vara ett precis så bra avelssto som vi hoppats. Cool, förståndig och alldeles lagom mammig. Hon fick dessutom ett stort och fint kolsvart charmtroll till hingstföl e. Van Vivaldi med två korta vita strumpor bak.

Nästa sto ut enligt almanackan skulle bli Ariel, och så blev det också. Efter att vi passat henne i två nätter då vi verkligen trodde hon skulle föla, tyckte hon att i hagen mitt på dagen tillsammans med de andra var lämpligt! Efter tre tidigare föl så kan hon ju det här med fölningar, så man kan undra hur hon tänkte när hon bestämde sig för att vid 11 tiden på dagen tillsammans med de andra flocken var bra. Vi tvåbeningar delade dock inte alls hennes uppfattning, särskilt som både Palucca och Abisco står över henne i rang och risken fanns att de gärna hade velat kidnappa ett litet gosig föl. Vi han dock ingripa och ta in Ariel och man blir lika förvånad varje gång. På knappa 15 minuter utan en enda svettdroppe hade hon fött ett svart hingstföl e. For Romance I. Perfekt tecknad med fyra vita och stjärn och som studsade upp och skulle dia efter 20 minuter. Pigg som bara den och söt som socker, dock rejält wingswept med långa ben som inte fått plats riktigt.

Fyra dagar senare var det Adelaides tur. Även hon, precis som de andra två stona, någon dag över tiden. Härligaste "Glosa" som vi kallar henne, har det bästa temperament en häst kan ha, och hon betedde sig förstås helt enligt skolboken. Precis som hon alltid gör. Svarta hingsttrenden bröts med ett mörkbrunt självständigt stolföl e. Dream Boy med massor av spring i benen. Detta var Glosas andra föl och vi ville hemskt gärna ha ett sto efter henne att fortsätta vår avel med och det fick vi 😀. Ibland har man tur. Hennes första dotter sexåriga A Cappella som börjat väldigt bra på tävlingsbanorna och hälsade lillasyster välkommen med att vinna en MsvC:1 på 71,59% på hennes födelsedag.

Tävlingssäsongen har nu kommit igång på allvar. Astoria kvalade till både Breeder´s Trophy och Falsterbo i första försöket och har inte varit sämre än tvåa på tre starter. Alla med resultat över 80% och det känns verkligen roligt. Även vår uppfödning reslige Affect med sina modiga 180cm i mankhöjd gjorde bra ifrån sig på Kvalitetsbedömning och fick diplom och kvalade även han till Breeder´s Trophy. Uppfödningarna Ajahr, Acron och Arezz är också ute på tävlingsbanorna och det är verkligen roligt att följa dem. http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2017/5/Kvalificerade-4-aringar/

Dock visade sig hästlivet även från "den andra sidan" när vi var tvungen stryka Affendi från treårstestet dagen före den tänkta starten. En förarglig griffelbensfraktur satte p och man kan verkligen undra hur han lyckades få till den, men så var det. Hästlivet i ett nötskal. Upp och ner och man får lära sig att vara glad och tacksam när det inte är ner.

Nu är det mer än full fart på häståret. "Håll i hatten" hästvänner för i maj går det undan så det visslar!

Nu smälter snön och dagarna blir allt längre. Vårvinterdagar med solsken på den vita snön och några få minusgrader är magiska. Inga flygfän, inga mördarsniglar, inga fästingar, inga ormar bara ett fantastiskt ljus. Sådana unika dagar får mig att inse att jag gillar vintern.

Även hästarna njuter och ställer sig i solen och låter solstrålarna värma de långa vinterhåren som känner vårens antågande och faller av i stora högar. Tänkt om man bara kunde "frysa" en sådan unik dag och köra den i repris om och om igen? Livet är för kort för att inte försöka njuta, även om man i sanningens namn verkligen inte är bra på det. 

Under de långa vinterpälsarna visar sig nu så småningom vårnya hästar. Högdräktiga fölston med stora fölmagar och unghästar som växt och förhoppningsvis tagit mer "hästiga" former. Snart börjar förra årets avelsansträningar visa sig i de kommande fölen och förhoppningsvis kan unghästarna ge någon positiv glimt för att nära vissa små förhoppning inför framtiden. 

De första tävlingarna börjar nu så smått och snart kommer det nya häståret att explodera i takt med att vårens första knoppar börjar brista, och förhoppningsvis kommer det inte att göra ont. Bara ca en månad kvar till Africa som är först ut skall föla och sen två till, Ariel och Adelaide inom 14 dagar. Astoria och Aquarell som ska inleda sina tävlingssäsonger och Affendi och Athena som skall förberedas för Treårstest och Kvalitetsbedömning.

Våren kommer om möjligt att bli än mer intensiv detta år, då vi har rekordmånga fyra ston dräktiga samt att kvalitetsbedömning och treårstest båda går på våren. Sen skall ston betäckas om, hagar stängas, hästar på bete och så vips så har våren gått.Så här i mitten av mars månad då allt ligger startgroparna, har jag förutsatsen att verkligen försöka hinna med att njuta av denna kommande vår som vanliga människor utan häst/hästar verkar göra.

Precis när jag skriver detta om den kommande säsongen så börjar våra första uppfödningar starta och när jag funderar över nästa mening kommer de glädjande resultaten att Aquarell årsdebuterat med seger i MsvB:2 och fjärdeplacering i MsvB:4, Adriano vunnit i sin debut i Prix St George i USA och Ajahar årsdebuterat med seger i LA:1. En bra första tävlingshelg!

Högen med hingstkataloger har växt och även delat på sig likt en amöba i flera olika kataloghögar. Rätt märkligt med tanke på att den svenska, som jag saknar så, inte finns längre. Men det finns andra kan jag lova. Från många länder och många hingstägare. Härligt!😀Snart, snart är det ännu en vår då allt ska hända.

Vi syns nog  på något hästevenemang de kommande månaderna hästvänner!

Ett nytt år har börjat och dagarna blir nu sakta längre även om eftermiddagarna fortfarande är mörka. En vinter som ännu inte bjudit på så mycket vinter är sakta, sakta på väg mot våren även om det ännu är långt kvar.

Hästverksamheten går liksom så mycket annat på sparlåga även om det förstås är nu de hästar som är tänkt att tävla som Astoria och Aquarell tränas för nya och svårare utmaningar på dressyrbanorna. Unghästarna Affendi och Athena är båda tänkta att visas på unghästtest. Med både Treårstest och Kvalitetsbedömning på våren blir det tight att hinna förbereda men vi hoppas att det ska gå. Båda två går dock fortfarande går på lösdrift och förhoppningsvis njuter de av det fria hästlivet. 

Ariel, Adelaide, Africa och Palucca blri allt rundare om fölmagarna. Det är ingen tvekan om att de är dräktiga, även om det är ett antal månader kvar till de väntade fölningarna.  Aedina som av någon anledning som vi inte förstod, såg rätt eländig ut under hela sommaren har tagit sig. I och för sig brukar inte ettåringar vara vackra men hon var verkligen extra ful och emmlig. Tufsig och mager med stor mage och växte dåligt. Det är mycket glädjande att det vänt och även om det är att ta i och skriva att den fula ankungen blev svan, så är hon i allafalll nästan en sothöna eller något liknande.

Denna vinter verkar bli väldigt njugg med att bjuda på den vita härliga snö som hästarna saknat. Även om det ännu återstår en del av vinterna så minskar sannolikheten för vita flingor för var dag som går.

En av vårvinterns härliga sysselsättningar är att följa alla hingstpremieringar, hingstvisningar, hingstannonser man kan hitta för att fundera kring kommande hingstval. Det är ett stort nöje för nästan alla uppfödare jag känner att fundera kring just hingstval, och det gäller inte minst mig. Den lista jag har över tänkbara kavaljerer till mina ston som pårjats kommer att ändras många gånger än och det är helt ovanligt att det dyker upp någon riktig hingstoutsider precis när valen skall göras.

HIngsten som efter väldigt många turer och noggranna analyser valts som "the one and only" kan erbjuda många överraskningar som ställer alla noga uttänkta planer på ända. Det har nog nästan varje uppfödare fått erfara. Helt plötsligt fungerar inte skicken, inte postgång, inte flyg, inte hingsten eller stoet eller, eller. Så hastigt och lustigt får en "standin" hingst alltför ofta väljas. För att vara någorlunda förberedd så brukar jag ha ett antal kandidater kvar till slut, som man ofta vår välja mellan i kraftig tidsnöd. I dessa lägen, och annars med för den delen, saknar jag verkligen de tryckta hingstkataloger som jag tidigare alltid bar med mig under hela våren.  Det var faktiskt lättare att ha med sig en lite katalog i sängen, i handväskan, i resväskan, i köket, på toaletten....överallt😀.

Ett nytt hästår är sakta på väg att vakna ur vinterdvalan hästvänner!

På juldagen av en jul utan snö och med plusgrader är det dags att summera vad häståret 2016 fört med sig. Ett år som alla andra år inneburit både med och motgångar. Det är förstås betydlig roligare att komma ihåg det positiva och det här året har fört med sig en hel del som är bra att ta med sig i minnet "när det blåser motvind".

A'has hattrick i den internationella debuten med nationalsång och allt kommer jag alltid att bära med mig i minnet liksom Astorias Breeder´s Trophy final med pris som bästa 4-åriga dressyrsto och testridning av dressyrdrottningen Charlotte Dujardin. Även nu när jag tänker tillbaka på det känns det mäktigt även om det var en stund sedan. Tänk att jag fick äran och glädjen uppleva detta. Tack mina hästar, de ryttare som gjorde detta möjligt och alla andra som hjälpt till, ingen nämnd och ingen glömd!

Även Athenas treårstest och fjärdeplats i Kungakannan, Adrianos alla segrar och framgångar i USA, After Darks 6:e plats i Breedes Trophy, Astorias dubbla diplom och segrar i Kvalitetsbedömningen, A Cappellas deltagande i både Falsterbo och Breeder´s Trophy samt Arezzos framgångar glädjer så mycket.

Vi som håller på med hästar vet att trots att de är så fantastiska, att de kräver så mycket på många sätt och vis. Den livsstil vi valt innebär många uppoffringar, motgångar, vedermödor så vi behöver alla något att glädjas åt ibland som bränsle på hästelden så inte glöden falnar och slocknar.

Så här under årets sista dagar är det inte bara en summering över det år som gått som görs utan även dags att börja funder och planera för 2017. Någon vis person sa en gång att det finns en anledning till varför backspeglarna är små och framrutan stor. Så det är dags nu att börja skrapa vinterisen från framrutan och se framåt. Även om det finns mycket att minnas från detta år så finns det nu i backspeglarna, men de känns faktiskt som det är åtminstone tre backspeglar för 2016 års del.🙂Tack alla ni som bidragit till 2016  års glädjeämnen!

När unghästtesterna nu inkluderar även Kvalitetsbedömnigen på våren så måste både Athena och Affendi förberedas samtidigt. Athena vilar fortfarande efter höstens Breeder´s men om några månader börjar allvaret igen. Affendi har fått göra de första lärospånen och är nu inriden, vilket han skötte utmärkt. Han har nu fått gå ut till kamraterna på lösdriften igen innan vårens förberedelser tar vid.

De dräktiga stona blir nu allt rundare och snart får vi börja se fram emot nya föl, längre ljusa dagar, en ny vår och ett nytt år. Ett 2017 som vi hoppas blir ett bra hästår för både oss och Er alla!

Gott Nytt hästår 2017 alla hästvänner!

Nu börjar det så smått lacka mot jul och mellan all hästsport på Friends arena i helgen har adventsljusstakarna kommit på plats. De är något särskilt med den stämnning ljustakarnas mjuka ljus skapar i vintermörkret.

Efter den snöchock som var i början av November med över 40cm i Stockholm på en dag, gissa om det var kaos, har det vita fina landskapet förvunnit och ersatts av mörker och lera. Just i dag är det dock lite kallare och några små vita flingor dalar utanför fönstret.

Vårt hästår har gjort bokslut gällande unghästaktivteter, bedömningar, betäckningar mm. Ett vinteridé för avelsverksamheten inför nästa år men allt stannar inte helt, utan ett antal hästar ska tränas och förberedas inför nästa års utmaningar.  

Affendi har för första gången både fått sadel och någon på ryggen, vilket var helt problemfritt glädjande nog. Han brydde sig inte alls utan betedde sig som att bära något på ryggen var helt naturligt. Han har hittills alltid betett sig mycket förnuftigt och klokt och vi får hoppas att det fortsätter så.

Astoria fick vila efter Breeder´s tävlingarna på Flyinge men är nu igång igen med träningen inför den kommande femårssäsongen. Kortet på mig, Astoria och Charlotte Dujardin vid prisutdelningen är verkligen ingen fotografisk lyckträff men ett bevis på ett resultat som vi gläjder oss mycket åt. Athena går i hagen och vilar ännu men skall om allt går som planerat börja ridas igen i februari.

Saknaden efter "vår" A'ha var högst påtagligt när finalen i Löfsta Future Cup för unga hästar genomfördes på Friends i helgen. A'ha hade ju kvalat dit och att få vara med om den finalen hade varit ännu ett minne för livet som vår svarta hingst kunde ha gett oss. Nu blev det inte så, utan vi hoppas och tror att andra som får äran att stifta bekantskap med "vår" A'ha tycker lika mycket om honom som vi. Sänder en jättehög med adventsmorötter i tankarna till den allra bästa hästvännen A'ha.

Aquarell avslutade säsongen med att debutera i Prix St George med 64,6% och sluta först utanför placering bara lite drygt ett år efter hennes allra första tävling. Att det blir en del missar emellanåt får vi förhoppningsvis tillskriva hennes orutin. En bra start på tävlingskarriären tycker vi ändå, och även i avelsboxen med första och hittills enda avkomman Astoria.

Vi får hoppas december för med sig lite kalla vindar så de tveksamma vita flingorna som faller just nu blir till ett vackert vitt snötäcke i vintersol och lagom kyla till jul.

Det börjar lacka mot jul hästvänner!

När då hösten kryper allt närmare vintern är det härligt att få avsluta avelsåret med ett sådant championat som Breeder´s Trophy finalerna på Flyinge blev för vår del.

Något att minnas och ta med sig under kalla vinternätter, leriga hösthagar och då allt som oftast hästlivet inte precis går på räls. I dag t ex var de billiga hela gänget. När jag för andra gången på en och samma dag lagat staket och totalt fått gå en mil, hade stegräknare, med stolpar, spett, hovtänger och gud vet vad för att försöka få till de staket som de glatt rev ner igen 😥 då var de till salu.

Hmm lite rättvis kanske jag skall vara och erkänna ett en av gångerna var det stackars stressade och ledsna mamma älg vars båda kalvar just blivit skjutna som rev staketet. Jag tycker synd om älgen så den staketlagningen gnölar jag inte över. Dessutom höll sig alla pållarna där de skall vara trots trasiga staket.

Så här kvällen före vintertiden var det ändå mörkt vid halv sex tiden, vilket innebar att jag försökte fixa staket den sista dryga timman med en fricklampas hjälp. En riktigt urusel ficklampa som troligen skulle blivit bländad av en glödande cigarett. Har ännu inte lyckats få till elen och det är bara att hoppas att hästarna är kvar i morgon när det ljusnar då jag får forsätta laga staket. Det är ju bra motion i allafall och det behöver verkligen en kontorsråtta som jag.

Bjöd ut några av pållarna gratis till en vännina på telefon när jag var in och bytte till torra strumpor. Vi var båda överens om att Schleich hästar är bra mycket lättare och enklare, för att inte tala om billigare. Fina är dom också, trots att de är gjorda i plast. Kanske skall satsa på sådana i stället för frimärken som ersättning för hästarna, någon gång då...

Nåväl från staketlagningar till glädjen över Breeder´s Trophy dagar och uppfödningar att vara glad åt. A Capella Adelaides femåriga dotter var först ut och gjorde det med en äran. Delad 14 plats av 41 startande, först utanför final dit 12 gick. Bra start då vi  "vet" att hon kommer att göra sig bättre när svårighetsgraderna stiger.

Sen var det Astorias och After Darks tur i 4-årsdressyren. Båda gick ut i slutet av startfältet och när Affe fått sina poäng låg han 5:a och inte så många kvar så vi insåg att han skulle bli bland de 10 som skulle få äran att ha Charlotte Dujardin i sadeln!! Såååå roligt och en överrraskning. Sen kom Astoria och slog till rejält. 83,2% och så bra gjort av både Astoria och Maria Ia Eriksson i sadeln. Det räcket till en tredjeplats och oj så glada vi blev. Båda hästarna bland de 10 bästa och till final med Dujardin. Astoria som varit riden knappt två månader skötte sig utmärkt både på resan, uppstallning och visning.

Den kvällen var jag allt "lite" glad. Tänk att ha två hästarna med av två möjliga, den tredje förolyckades tyvärr som ettåring, bland de 10 bästa som skulle testridas i slutfinalen. En liten skuttuppfödare från `Norrland.

Dagen efter var det Athenas tur och hon skötte sig också riktigt bra. Dock alldeles för lite riden för att på allvar kunna hävda sig. Dessutom med en 90 mils resa i benen och första gången borta. Det blev ändå finalplats och slutligen en delad 4:e plats i Kungakannan för de bästa treårsstona.

Sen var det då Breeder´s tävlingarna stora begivenhet, testridning av Charlotte Dujardin. Helt fullsatt och hela ridhuset med publik, väggar, tak och allt var laddat med spänning och förväntan. Hon kom som en ridningens världsstjärna och en världstjärna var hon verkligen, dessutom med ett underhållande och charmigt sätt. Toppenbra, allt utom att Astoria inte presterade som hon kan/vi hoppades. Antagligen en kombination av stor trötthet och att hon blev överväldigad av publik, stämning mm vilket gjorde att hon inte alls bjöd på sig och gick fram. Tråkigt nog och därmed föll hon också rejät i prisplistan, från 3:e till 8:e. Vi kan dock inte vara alltför besvikna för trots allt blev hon bästa sto.

Undrar om det var någon av de andra hästarna som fått en så "annorlunda" väg till finalen som hon fått i och med dräktighet, resorbtion, förkylning, sjuk ryttare och så slutligen ca två månaders träning och lång resa? Vår Astoria får vara trött och överväldigad under de omständigheterna tycker jag och till nästa år då kan förbredelserna bara bli bättre.  

Affe (After Dark) mannen han klättrade däremot en placering, på Astorias bekostnad, och slutade 6:a. Prisutdelning med pompa och ståt. Stefan fick hålla After Dark och jag fick ta Astoria för att få pris som bästa 4-åriga sto. Det känns inte helt fel ska jag säga att ha en sånhär tur. Skulle kunna "vänja mig vid detta" 😀.

http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2016/10/Dragon-Welt-basta-4-aring/

Nu är allt över och vi har som sagt landat i vardagen med leriga hagar, staket stängning och en hovböld. Känner ni igen er? Athena får vila nu några månader efter att ha åkt nästan 200 mil för att starta. Astoria fick också en vila men nu har vi satt igång henne lite smått igen för att förhoppningsvis hinna i kapp i utbildningen inför nästa år. Astorias mamma Aquarell är den enda som är igång riktigt nu och inspirerad av sin dotter vann hon helgen efter Breeder´s  en MsvB dressyr och gjorde en helt OK start i MsvA idag, först utanför placering.

Nu får vi  snart så smått börja ta i det som skall fixas, planeras mm inför nästa år med. Te x skall Affendi ridas in och Abrilla flytta från sin mor till flocken i Norrland. Så saknar vi vår A'ha så mkt...

Nu är timman sen och det kolsvarta höstmörkret utanför fönstret ger inte vare sig månen eller stjärnor en chans att lysa upp natten. Dags att ställa om klockan och få en extra sovtimma innan staketen kallar på den första vintertidsmorgonen.

Snart kommer snön hästvänner..

Så var då hösten här. Efter att ha inlett med några tidiga riktiga höstdagar blev det nästan sommar igen. Varmt och härlig, men det fick man bara höra talas om av andra då det var full fart på jobbet igen.

Inte heller hästlivet tar paus på allvar förrän hösten växlar till riktig vinter. En hel del händer trots att vi sedan A´ha for till Holland inte har mer än en häst som tävlar nu. A'ha blir nu kvar därnere hos nya ägare och det är faktiskt med dubbla känslor. Vi saknar vår A'ha mycket men glädjer oss åt att han har det toppenbra och dessutom segrade i debuten i Holland. http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2016/9/Salda-Aha-gjorde-vinnande-debut-i-Holland/ http://www.eurodressage.com/equestrian/search/node/A%27ha%20stallion

Det verkligen något speciellt när man fött upp en häst två generationer och det dessutom är en sån helt underbar hästpersonlighet som A'ha är. Han har varit med oss sen han föddes som vår hästvän i vått och torrt och ställt upp på allt, utan en enda gång i sitt liv surat eller protesterat! Alltid med på noterna och lika glad.Han har dessutom aldrig varit skadad eller halt trots att han har gjort det mesta, årgångschampionat 5-7år, lag-SM, Grand Prix debut som 9-åring och internationella segrar *** lilla rundan mm. Såna hästar får man verkligen inte många i ett "hästliv" utan vi får verkligen vara glada att vi fick honom överhuvudtaget. Vi saknar vår A'ha så! 

För Astoria, som kom mycket sent igång efter att ha resorberat, har livet som ridhäst nu börjat på allvar. Efter bara några få veckors ridning debuterade hon med den äran på championatskval i Enköping och blev tvåa med 82% och godkänt kval till Svenskt Avel och Sportchampionat på Flyinge. Det följde hon sen upp kommande helgen med att toppa både hoppning och dressyr på Kvalitetsbedömning med diplom i båda diciplinerna. Verkligen jätteroligt. http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2016/9/Astoria-toppade-i-Soderhamn/

Total Hope sonen som blivit döpt till Atlantic fick stanna hemma från den fölbedömning han var anmäld till då jag kom hem mitt i natten från jobb och Astoria och Die Santina fick prioriteras då föl har fler chanser i livet. I bland får man försöka vara realist med, fast man allt som oftast eller rättare sagt nästan alltid, försöker hinna med mer än vad som går och är vettigt.

Nu närmar sig höstens Avel och Sportchampionat på Flyinge. Båda ungstona Athena och Astoria är anmälda dit liksom våra uppfödningar A Capella och After Dark. Flyinge är inte bra placerat för oss som har unga hästar i mellan- och norra Sverige och jag har därför brukat avstå med åtminstone treåringar.I år betäckte vid dock inte treåriga Athena, tvärt emot vad vi brukar göra, då listan på betäckta ston ändå blev lång, för lång..? Efter en hel del funderande hit och dit är hon nu ändå anmäld till Flyinge men vi är inte riktigt säkra på om vi kommer att åka än.

Fyra av fem betäckta ston är nu konstaterat dräktiga, endast Abisco var inte riktigt med på noterna. Förresten egentligen är fem av sex ston dräktiga för även Die Santina ingår i vår stosamling även om hon är uppstallad hos Jeanette Ågren som ska ha hennes första föl. Blir extra spännande med föl efter fem olika hingstar nästa år men dit är det långt än och väldigt mycket kan hända.Närmast stundar nu Flyinge, om det blir med eller utan hästar återstår att se.

Vi kanske ses på Svenskt Avel och Sportchampionat hästvänner?

Maj månad går så oerhört fort och tyvärr känns det som den går allt fortare (eller om det är att man hinner med mindre...), ju äldre man blir. Innan man *hunnit blinka*, så är man som nu, mitt inne i maj.

Naturen fullkomligt exploderar och man riktigt ser att det blir grönare för dag som går och vad är vackrare egentligen än späd grönska, blommor och löv som spricker i vårsolens glans? Det är dessutom en härlig tid för hästarna då det första späda  gräset smakar extra gott och det ännu inte har kommit några irriterade flygfän i luften. 

Trots att några av dem, tyvärr bara en sen den andra dräktiga resorberade, är rejält runda om fölmagarna blir de så glada när de får lämna vinterhagen att de rusar runt så att grästorvorna flyger. Unghästarna påhejade av nästa lika ystra äldre ston, bjöd på en riktig uppvisning med bocksprång, skutt och glädjerusningar som jag lyckades till en del få med på film. En film som man kan titta på om och om igen och glädjas åt.

Avelssäsongen, liksom tävlingssäsongen är i full gång och det känns som *alla* hästar skall fara åt olika håll. Efter att ha ägnat två helger i rad till att köra hästar hit och dit över ett Sverige som känns alldeles för stort, börjar man på känna sig rätt mör. Än mattar blir man när man sen tittar i almanackan och konstaterar att de ifyllda* att göra sakerna* de kommande veckorna knappas lämnar en enda minuts andningshål. Det är bara att konstatera att man återigen, att man aldrig lär sig, har varit tidsoptimist och att det kommer att bli tight, mycket tight, väldigt mycket tight. 

Under timmarna i bilen, som blir många när man alla avelshästar i norrland, tvingas man konstatera ett och annat tråkigt faktum som t ex att det numera är *mindre klokt* att bedriva avel och uppfödning på landsbygden i norrland. Trist att konstatera då förutsättningarna verkligen finns med hagar, mark mm men logistik och transporter har blivit betydligt sämre och är snart är det inte försvarbart alls att fortsätta. Att åka 120 mil fram och tillbaka med bara ett av stona till seminstation, som var fallet förra året, och risken finns i år med, är inte försvarbart ur någon aspekt, djurskydd, ekonomi, miljö, tid mm 

Att jag sen i år råkade ha tre ston som behövde semineras på pingsthelgens lördag gjorde det inte lättare. Det gick bara att få fram semin till ett enda ett av de stona vilket gör att två kommer att missas och nästa brunst måste inväntas. Det innebär förstås betydligt ökade kostnader för uppstallning och transporter mm men det var helt enkelt omöjligt att få fram skick då postgång, kommunikationer mm nedmonteras allt mer.

Det är trist att konstatera att det sker en samhällsomvandling som på sikt kommer att göra det mer eller mindre omöjligt att bedriva den verksamhet som man gjort och önskar. Att reflektera över framtiden eller om det är *baktiden* borde man verkligen ta sig tid att göra. 

Förutom de två senaste helgernas sammantagna ca 150 mil med hästtransport så händer det en massa annat förstås. Aquarell, lilla fuxan som gjorde sin andra start i livet på Championatet i höstas på Flyinge, har inlett sin tävlingskarriär bra med fyra placeringar på sex starter bl a en i MsvB:5. Uppfödningar A Cappella, Ajahr och Arezzo har tävlat med framgång och placeringar. Femåriga stoet A Cappella har börjat riktigt bra med segrar och placeringar i alla starter så här lång på bra poäng och nu kvalat till Breeder´s Trophy finalen på Flyinge i höst. Arezzo har efter lång bortavaro pga problem med en hov börjat med två placeringar i MsvC:1 och MsvB:5.

Nu får vi hålla tummarna för att de två seminerade stona blir dräktiga, att de två som inte fick någon semin pga det inte gick att skicka brunstar om väldigt snart :-), att treårstesten går bra, att unghingsten inte gör sig illa på bete bland busiga grabbar, att vi hinner köra iväg ungstona på bete snart, att A'ha, Aquarell, A Cappella, Adriano, Ajahr, Arezzo fortsätter tävla med framgång.

En *vanligt* maj söndag som denna innebar transport ca 13 mil av fölsto till seminstation som det sen inte går att få skick till förrän brunsten är över. Lämnar henne för att undvika 26 mil varje undersökningstillfälle. Grr 😠Lastning av tvåårshingst och transportca 40 mil till hingstbete. Avlämning och sen 12 mil hem. Ett antal flarniga lösdriftskamrater röjer runt och skriker sen fölstoet åkte med klar fara för staket och lösa hästar med allt vad det kan innebära. En person får i uppdrag att vara kontrollant och det går bra.

Nä vet ni vad, nu när jag skriver detta på kvällen efter denna dag blir jag lite trött och funderar på det där med frimärken igen. Att dessutom förhoppningvis få tid och pengar över till en massa trevliga saker som normala människor ägnar sig åt vore inte så dumt. Ibland när jag susar förbi några på en uteservering i solskenet med min bil med hästtransport och häst på släp undrar jag hur det känns att bara sitta där och dricka kaffe latte, småpratat och sola. Vet ni hästvänner? 

När ska vi börja med frimärken ? 😉  

Så var ännu ett hästår påbörjat. Adventsljusstakarna är undanställa och det lilla mysljus de gav är ännu inte ersatt med längre dagar. Det blev lite snö och kallt till slut till glädje både för hästar och vi som skall sköta om hästarna. Härligt och friskt och man inbillar sig åtminstone att ovälkomna onödiga "djur" som bacillusker, mördarsniglar och fästingar får sig en riktigt köldduvning som decimerar antalet.

Tävlingarna börjar så smått nu i februari/mars. Då får vi se hur vinterns träning av A'ha för att få honom starkare i piaff och passage fallit ut. Även lilla Aquarell är på gång och tränar enligt utsago bra.

Absinth for på mellandagarna till sina nya lekkamrater i lösdrift för ettårshingstar och antalet hästar blev en mindre, för en kort stund... För vad hände, håll nu i er, vi ÄR "lite" tokiga vi som håller på med hästar, men det hade ni väl inte tvivlat på förstås. Ett nytt fölsto införlivades till samlingen.

Har haft span på henne länge då hon är släkt med Palucca på mödernet och de har även samma far, samt att hon har tävlat framgångsrikt. Nu bar det sig inte bättre än att hon blivit skadad, och jag kunde ju bara inte låta ett sånt sto missa min avelsbox, eller?

Die Santina heter hon och nu ingår hon i fölstosamlingen efter att ha tävlat med segrar upp till och med Prix St George. Hon håller just på anpassa sig så smått till ett liv som blivande fölsto. Hon kommer att få sitt första föl, om allt går som planerat hos, min goda vän Nettan som verkligen kan ge henne den prinsesskötsel hon är van vid.

Är huvudet dumt får kroppen lida" är ett gammalt föga upplyftande ordstäv. Just nu kanske jag borde vara lite vidskeplig och lyssna på gamla ordstäv, då jag fått en ordentlig influensa och skriver detta i envisa feberyror från sjuksängen. Det än minde entusiamerande "synden straffar själv"" kanske går att använda med, men inte kan det väl räknas som en synd med ett jättefint fölsto!? Eller vad säger ni hästvänner?

Vips så var då julafton passerad och nu är det bara dagar kvar på ännu ett hästår. Julstämningen har lite svårt att infinna sig på allvar detta år då det är nästan varmare än vad det var på midsommar och intet hopp om lite vit ljus snö finns i sikte. Alla julkort med vit snö och tomtar känns verkligen avlägset. Victor Rydbergs tomte som transkar i snön när endast han är vaken får ta på sig rejäla gummistövlar i år.

Lite hopp fick vi för några dagar sen då det i allafall var minusgrader och underlaget hagarna frös. Tänkt att man skall bli glad åt minusgrader, men ni som borstat och försökt hålla hästar i lera och gegga rena och som dessutom har mugg tror jag förstår varför jag blev glad av minusgrader. Avsaknaden av vit ren snö gör inte bara hästarna lortiga utan också lite ledsna över att inte få springa i snön. Mörkt, mörkt blir det dessutom. Vi ser nog inte ens tomten i den mörka leran även om vi är vakna när han traskar runt? 

Undra om man kan få COOL av att borsta lera ur långhåriga hästpälsar? I så fall bjuder denna vinter på en klart ökad risk. Jag är förvisso gråhårig redan innan jag börjar borsta men det förstärks klart efter besök i lösdriften. Att få det grå gråare av hästlera är inte direkt någon skönhetsbehandling. "Lerinpackning" med fel metod och på fel ställe! 

Affendi har fått gå ut till sina ettåriga hingstkamrater igen och gissa om han blev glad och de busade. En riktigt uppvisning hur man leker, skuttar, står på bakbenen och fightas med varandra fick vi se några glada minuter. Allvaret har börjat så smått för Athena som nu fått lära sig bära sadel, bli longerad och även ha något på ryggen. Än så länge har hon skött sig helt exemplariskt. Hon har nu fått julledigt även hon innan vi tar en omgång till med lärdomar med målsättningen treårstest i vår.

Abisco är nu rätt less på sin son Absinth som i brist på jämnåriga hingstföl, han skall få sådana lekkamrater i nästa vecka, försöker bita och nafsa i allt han kommer åt. Hon har skött sig över förväntan som försföderska i allt utom att hon mjölkat uselt. När sonen växer och är tunn då lägger hon på sig själv, egoistisk som hon är. Inte helt ovanligt för förstföderskor och min erfarenhet är att det brukar bli bättre med eventuellt kommande föl. Med hennes mor Palucca är tvärt om, fölen blir runda och fina och hon har svår att hålla i hull när hon mjölkar. Lite trixigt åt två håll mao. Inte som vårt härliga fölsto Miami som varje år klarade konsttycket med att få härliga, mycket välutvecklade föl som växte så det knakade samtigt som hon alltid var rund och go själv. Födgeni.

Nu under julens lediga dagar är det dags att börja fundera lite mer på allvar inför 2016, vilka ston skall betäckas etc. Dessutom har vi tre ungston som skall förberedas för visningar. Ett för treårstest och två för Kvalitetsbedömning. Några hästar skall fortsätta på tävlingsbanorna med, om allt går som planerat. Dock ej härliga Adelaide, stoet med ett helt underbart temperament, hög ridbarhet och otrolig arbetsvilja. När hon nu kommit upp klasserna känner hon av den fula skada hon fick i den hemska trafikolyckan som kunde ha kostat henne livet. Det visade sig att skadan på framkotan har påverkat leden. Så jättetråkigt. Hon har verkligen de egenskaper som man vill ha som ryttare när man skall uppåt i klasserna men nu får det bli fölstoliv i stället.

Nu skall jag leka lertomte och gå ut i lösdriften i mörkret. Förresten, jag har just lärt mig under julen att den äkta gamla svenska tomten var grågrå, liten och en rätt ilsken vresig typ som man var tvungen muta och hålla på gott humör med gröt etc. Känns riktigt klockrent i år. Åter till de urgamla svenska traditionerna med andra ord och inga kommersialiserade amerikanska röda tomtar som delar ut presenter till snälla barn.

Snart får vi lägga ännu ett år till handlingarna hästvänner och alla gråa hår är tyvärr inte bara lera utan även omisskännliga tecken på tidens tand. Nog blir de väl fler om man har hästar, de grå alltså😉?!